- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
173

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Styfmor och styfson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre kunde en ung man hata sin styfmor. Och ingenting –
ingen ömhet, ingen ödmjukhet, intet försök att
vinna hans tillgifvenhet – hade kunnat utplåna detta
hat, som nu uti nitton är hade alltfrån hans barndom
grott i den unge grefvens själ mot vanbördingen, nykomlingen
i hans högättade hus.

Nu återsågo de hvarandra efter fyra års skilsmässa,
och allt tycktes dock vara idel solsken. Grefve Bernhard
kysste sin styfmors hand; hon hälsade honom välkommen
med vänliga ord. Kanske hoppades hon ännu,
att fyra års mognad erfarenhet kommit de forna intrycken
att förblekna.

Middagen, eftermiddagen förflöto i ostörd endräkt.
Grefve Bernhard berättade med så mycken kvickhet, så
mycket behag om de främmande länder och utländska
hof, dem han besökt under sin frånvaro, att hans far
var förtjust. Baronessan Louise hade aldrig varit vid
briljantare lynne och täflade med sin bror i kvickhet
och älskvärdhet. Den lilla Vera blef smekt och till
hälften eröfrad. Själfva grefvinnan glömde ett ögonblick
sina farhågor och förenade sig i allas hyllning för den
firade, den beundrade sonen i huset.

Sällskapet ökades med några närboende gamla
vänner. Den officer, som följt grefve Bernhard i vagnen
och som icke var någon annan än major Lejonram,
den gamle spelaren, som för trettiotre år sedan varit
Carl Victor Bertelskölds sekundant vid duellen på spanska
värdshuset utanför Stockholm, gjorde anspråk på gammal
bekantskap och bjöd grefvinnan sin arm, i det man
gjorde en promenad uti parken.

– Ni residerar här som en drottning, min nådigaste
grefvinna, sade Lejonram. Jag ville, tamme tusan, äga
ert Falkby, blott för att kunna lägga det för edra fötter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free