- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
174

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Styfmor och styfson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som en gärd af min estime. Olyckligtvis har jag ständigt
haft tur i raffel, men otur i kärlek. Min vän Carl har
beständigt förekommit mig. Han äger Falkby, han äger
er! Fortifikationen var alltid hans sak, och därför har
han anlagt en grönskande fästning, för att bevaka sin
skatt. En fördömdt vacker park! Här fattas ingenting
annat än en råbock för gamla jägare.

– Om min onkel finner så mycket nöje i dessa
fattiga trädstammar, som likna en hop bönder omkring en
predikstol, så vore det väl icke omöjligt att improvisera
en råbock, yttrade grefve Bernhard i lätt ton, där han
gick strax efter, ledande sin syster Louise. – José –
tillade han till sin spanske kammartjenare, som följde
med hans kappa – hämta min jagtbössa.

José sprang och var om tre minuter tillbaka. Man
hade närmat sig parkens inhägnad, utanför hvilken några
får i sin oskuld betade uti hagen.

– Se där följden af att lyssna på spanska romanser!
skämtade fadern. Bernhard ser råbockar där vi andra
ej kunna upptäcka annat än får.

– Var så god, min bäste major! sade den unge
grefven och räckte honom bössan. – Där ser ni vårt
villebråd; det kan fullkomligt jämföras med parken. Jag
ber er, försök er lycka!

– Nej, jag tackar, svarade Lejonram, det passar
bättre för pojkar. Du kan själf försöka, min fina herre!
Det vill säga, om din nådiga fru mor tillåter det.

– Min nådiga fru mor är alltför nådig för att vägra
oss ett oskyldigt nöje, återtog grefve Bernhard, som troligen
fann sig retad af Lejonrams artighet mot hans mor
och med flit sökte ett tillfälle att visa sin öfverlägsenhet.
Med detsamma fattade han bössan och lade an.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free