- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
176

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Styfmor och styfson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Ah – sade grefve Bernhard föraktligt – är det
ni, Bergflykt? Hvad är det för skräp ni emballerat här
i tysthet för er själf? Vet ni, min bäste vän, ni gjorde
väl i att hålla er till rofvor och morötter, ty parken har
ni alldeles fuskat bort, sedan jag for, och det lilla obstaklet
här ser ju ut som ett hönshus. Hvar i himlens namn
har ni fallit på en så löjlig idé, som att spela upp löf
pä väggarna? Det liknar ju en namnsdagsgratulation i
en gästgifvarstuga.

– Det är allt hennes nåds befallning, svarade trädgårdsmästaren,
kränkt i sitt allra innersta af denna oväntade komplimang.

– Hennes nåd är visst ofantligt snillrik och värd
att äga en så nitisk tjenare – genmälde grefven i samma
ton – men det hindrar ej att ni i morgon skall stöka
undan alla dessa grannlåter. Ni är dessutom gammal
och konfys, min vän; ni kommer snart att få en efterträdare,
förstår ni?

– Jag förstår – sade den djupt sårade mannen –
och jag skall ej vänta på mitt afsked, jag skall begära
det. Jag har troget tjenat deras grefliga nåder i trettiofem
år, och ännu aldrig har någon kallat mig en fuskare
i mitt yrke.

– Verkligen? Nå, efter en gång skall vara den
första, så tillåt mig att göra er denna rättvisa.

– Lämna det där; din mor och jag sätta mycket
värde på den beskedliga karlen, inföll grefve Carl Victor
otåligt på fransyska.

– Ni, min far? Det är en annan sak. Då vill jag
förlåta den stackars token. Han har många meriter.
Han har ju varit förlofvad med er, madame!

De sista orden yttrades så sakta, att endast grefvinnan
hörde dem, men hon hade hört nog.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free