- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
177

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Åskmolnet ljungar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Åskmolnet ljungar.



Det finnes ingen seger så svår, intet herravälde så
kostbart, som segern och herraväldet öfver sig själf.
En förolämpad man kan döda sin motståndare, en retad
kvinna kan genomstinga honom med ord, hvassare än
dolkstygn; men att tiga, tiga med såradt hjärta, stilla
och vapenlös, detta är mer än alla män och mer än
de flesta kvinnor förmå.

Grefvinnan Ester teg.

Det var en herrlig junikväll. Daggen föll, gräset
glittrade, göken gol, och de unga löfven i parken
skeno af fägring. Sjön var helt nära och låg som
smält silfver i aftonglansen. Man företog nu en utfärd
i båt.

Grefve Bernhard hade som gosse ägt en segelslup,
kallad Delfin, hvilken han älskat nästan lika högt
som sin ridhäst. Delfin hade sedan i många år legat
uppdragen i båthuset, gömd och glömd, men nu hade
grefvinnan, för att göra sin styfson ett nöje, låtit iståndsätta
och nymåla den gamla slupen. Den låg nu vid
stranden, vackrare än någonsin: dess vimpel fladdrade
för det lätta luftdraget, och dess mast var omvirad med
blommor.

– Delfin beder om den äran att ännu engång få
bära sin herre öfver sjön, yttrade grefvinnan så gladt, som
om aldrig ett ovänligt ord stört hennes hjärtas frid.

Grefve Bernhard fäste på sin styfmor ett par förvånade
blickar, såg sedan på slupen, såg åter på grefvinnan och svarade kallt:

– Det där är ju ingen båt, det är en bondbrud!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free