- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
178

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Åskmolnet ljungar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Hvad! utropade fadern, känner du ej igen din
gamla Delfin? Nå, jag medger att dogen i Venedig
möjligen kan färdas ståtligare i sin förgyllda galer, men
för att vara i Östergötland, tycker jag man kan vara
belåten med Delfin. Det är din mor, Bernhard, som
för din skull ihågkommit det gamla inventariet. Jag hade
längesedan glömt att något sådant fanns till.

– Om min far tillåter, svarade sonen, stiger jag
hellre i en båt som bär mindre bjäfs, men säkrare
planka. Jag har färdats för mycket på sjön, för att segla
med blommor. Kom, Louise!

Och han räckte sin syster handen, för att stiga i
en bredvidliggande större båt, medan de öfriga anförtrodde
sitt lif åt Delfins misstänkta planka.

Båtarna styrde till änkan Flintas lilla torp, som låg
täckt beläget på andra sidan om viken. Kursen var
icke lyckligt vald, ty grefve Bernhard hade, redan förra
gången han var på Falkby, velat, låta nedrifva torpet,
för att där uppföra en jagtpaviljong, emedan skogen i
denna trakt var rik på villebråd. Hans styfmor hade då
förstått att rädda den fattiga änkans fristad, och detta
hade grefve Bernhard icke glömt.

Han hade knappt stigit i land och sett gumman
sittande med sin stickstrumpa på trappan, innan han
yttrade med sin vanliga lätta ton till fadern, pekande
på kojan:

– Den där, min far, låta vi rifva i nästa vecka.

Och utan att vänta på svar, tillade han, vändande
sig till gumman:

– Ni kan göra er färdig att flytta i morgon.

– Det är likväl hårdt med den stackars gumman;
vi skola tänka på saken! genmälde fadern, något förlägen
för den tvärsäkra tonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free