Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Åskmolnet ljungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men änkan Flinta, med sina åttio år på nacken, var
dock en soldathustru och alldeles icke hugad att taga
saken för afgjord.
– Skall jag flytta i morgon? frågade hon.
– Ja, min gumma, ty i kväll är det något sent,
och vi unna er nattro, svarade grefve Bernhard.
– Jag flytta! Jag, som bott här i mer än fyratio
år! utbrast den gamla. Öch för hvad skall jag flytta?
– För att det så behagar er nådiga herre. Han
behöfver platsen.
– Har han ej skog och mark så långt ögat kan se?
Ryms ej hans nåd på det stora, vida Falkby, utan att
jaga mig bort från min fattiga torfva?
– Min kära gumma, ni behöfver motion, ni kan
spatsera en smula, så sofver ni bättre, gäckade den unge
grefven, som väl märkte att hvarje ord var för hans
styfmor ett nålstygn i hjärtat.
– Skall jag gå? Och hvart skall jag gå? jämrade
gumman, utom sig af häpnad.
– På rote, min kära gumma, gycklade grefve
Bernhard. Ni har alldeles för enformigt, ni behöfver
variation.
– Jag gå på rote! och den tröstlösa gamla vred
sina händer.
Grefve Carl Victor blygdes för sonens hjärtlöshet.
Han beslöt inom sig att låta änkan bo kvar, men gick
under tiden till de öfriga, för att icke låta något nytt
missljud förstöra aftonens trefnad. Endast grefvinnan
hade förnummit de sista gäckande orden.
Nu gick hon fram, fattade gumman vänligt vid
handen och sade:
– Förstår ni då icke, att unga grefven endast för
ro skull vill skrämma er? Nej, kära gumma, ni skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
