- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
182

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Åskmolnet ljungar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta hat, som jag icke förtjenat! Du vet ganska väl,
att det icke är jag, som trängt mig in i denna familj.
Du borde också veta, att jag aldrig beredt och aldrig
skall bereda din släkt någon vanära. Hvarför vill du då
slita detta band, som borde vara dig heligt? Hvarför
vill du hata mig, som aldrig bevisat dig annat än kärlek?
Hvarför talar du så till mig, som du icke kan skymfa
utan att skymfa din far?

– Ni talar som en bok, madame – återtog grefve
Bernhard – men ni glömmer ännu engång, att det icke
är fråga om er rang, utan om er makt. Jag är ju
villig att medgifva er alla rättigheter: jag kysser ju er
hand; ni kallas ju hennes nåd, och det borde smickra
er, tycker jag, ty ni var engång belåten med mindre.
Ni har er lyckliga ställning, behöfver ej sörja för annat
än att roa er, kläda er, höra artigheter och afgudas af
min far, som verkligen är så svag för er, att han blifvit
till hälften plebej. Jag tycker, med ett ord, att ni borde
åtnöja er därmed och icke försöka att herska i ett hus,
där ni fordom har varit kammarpiga. Om min far är
svag, madame, så borde ni förstå att jag icke är alldeles
så medgörlig. Ni borde återkalla i ert minne från någon
läsebok för barn, som ni kanske studerat i Vasa, Gustaf
Vasas bekanta ord, att »eder nåd och min nåd rymmas
ej under samma tak». Var blygsam, madame, det skulle
kläda er obeskrifligt, och jag ser ej hvad som skulle
hindra oss att sedan umgås som vänner. Hvarför skulle
jag hata er? Man hatar blott sina vederlikar. De öfriga
– dem skakar man af sig, när de blifva för närgångna.

Grefvinnan smålog sorgset:

– Det är nog. Jag har redan hört mer än jag
bort höra. Här kan jag ej svara dig. Men vi måste
komma till klarhet. Vi måste göra det snart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free