Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 6. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Lefve Carolus! hördes i detsamma Lejonrams
något mosiga stämma från stranden, och vännerne tömde
ett glas ädelt ungerskt vin för värdens födelsedag.
–
6. Afskedet.
Solen hade gått ned, det lilla fyrverkeriet var afbrändt
pa gårdsplanen, gästerne hade efter en glad afton
skingrat sig, och ingen anade det mörka moln, som samlat
sig öfver familjens lycka – ingen utom de två, hvilka
det närmast rörde, och äfven bland dem förstod blott
den ena att uppskatta dess hela betydelse.
När de voro allena, fattade grefvinnan Ester sin
makes hand och sade:
– Jag har en bön till dig!
– Hvad kan du begära, som jag ej genast är glad
att uppfylla? frågade grefven.
– En försakelse, svarade hon.
– Jag samtycker obetingadt. För din skull kan
jag försaka allt – utom dig själf.
– Men om jag nu begärde just detta enda af dig?
Grefven betraktade henne med en förebrående
blick.
– Det kan du aldrig begära, svarade han.
Hon teg länge. Hennes hjärta var för fullt.
– Skulle du mycket sakna mig, om jag ... till
exempel gjorde en lång resa? frågade hon efter en stund.
– Det är omöjligt. Hvarför skulle du resa?
– Jag kunde ju hafva ett viktigt skäl. Om det
till exempel gällde allas vår lycka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0183.html
