- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
185

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Afskedet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Jo, du älskar mig! Vredgas då icke på din
maka, om hon någon gång gör dig sorg. Gud den allvetande
känner att jag hundrade gånger ville köpa din
lycka med offret af min egen ... Godnatt! Minns hvad
jag bedt dig om Vera! Var en far för vår Paul, ty han
behöfver kärlek i lifvet! Och haf mig alltid i kärt
minne, min Carl!

Ur stånd att längre beherska sig, lutade hon sig vid
dessa ord mot sin makes skuldra, kysste hans grånade
hår och badade hans kinder med sina tårar. Han slöt
henne rörd i sina armar. Äfven hans ögon fuktades,
och han visste ej hvarför.

– Nej, sade han, jag kan ej låta dig gå, innan
du anförtrott mig det som så upprör dig. Säg mig det!

– Fråga mig icke nu! Det skall ju allt, allt
blifva klart, och jag har lofvat att du i morgon skall
veta det, svarade grefvinnan, aftorkade hastigt sina
tårar och visade honom ett lugnt, nästan leende ansikte,
men som strålade af ömhet. Aldrig i hennes
ungdoms stoltaste fägring hade hon varit skönare än nu.

– Godnatt! hviskade hon än en gång, och skyndade
bort, likasom fruktade hon sin egen ömhet, om
hon kvardröjde längre.

Hon gick till sin dotters sofrum. Vera slumrade
oskuldens sömn i sin lilla vackra bädd af valnöt
med röda sparlakan. Modern böjde sig öfver det
sofvande barnet och tryckte på dess läppar en brinnande kyss.

– Hvad ämnar jag göra? suckade hon och vred
sina händer. – Hur är det möjligt, hur är det möjligt
att öfvergifva dig, mitt barn, som Gud allsmäktig har
gif vit mig att vårda, att ansvara för? Och likväl måste
det ske, om än mitt hjärta skall brista. Men gif mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free