Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salen därute efter gårdagens fest, innan grefven stod
upp och smög sig på tå till sin makas rum, som var
beläget i andra våningen och till hvilket man kom från
grefvens rum uppför en smal spiraltrappa af järn. Han
fann det tomt. Grefvinnans säng stod orörd. En byrålåda
var utdragen, den var tom. Grefve Bertelskölds
hjärta klappade fortare. En sällsam, obestämd fruktan
intog hans själ.
– Hon har kanske gått ut i parken, tänkte han
för att lugna sig själf.
Han sökte henne i parken: hon fanns icke där.
Han återvände till slottet; han undvek att fråga tjenstefolket,
på det att ingen skulle märka hans oro. Ingen
yttrade heller ett ord om grefvinnan. Man trodde förmodligen
att hon gått ut på en af dessa tidiga morgonpromenader,
när hon ensam besökte sjuka och fattiga.
För grefvens hågkomst stodo likväl nu de oförklarliga,
betydelsefulla ord hon hade yttrat till honom, när de skildes
i går. Förfärande aningar sammankrympte hans hjärta.
Blek, men utan att inviga någon i sin isande fruktan,
skyndade han åter upp till grefvinnans rum.
På hennes skrifbord fann han nu ett försegladt
bref, som han i sin första förvirring ej blifvit varse.
Det var adresseradt till
honom. Han bröt det
med darrande hand
och läste:
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
