- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
190

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Vallflickans visa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

7. Vallflickans visa.



En dag är för Herren såsom tusende år och för folken
sasom femtio. Deras dag förgår, deras afton kommer,
som alla andras. Och en morgon, när de vakna, finna
de med förundran allting nytt.

På frihetstidens urtafla i norden pekade visaren mot
elfte timmen af dygnet, och dess långa, stormiga dag var
nära förliden, när många ännu trodde den stå i sin middags
solsken. Endast här och där stod en väktare i det
höga tornet, där blicken ej skymdes af människornas äflan,
och aktade, full af orolig väntan, på tecknens betydelse.

De voro klara nog för dem som ville förstå, och
dock förstod man dem icke. Såsom det nu var, kunde
det omöjligt länge förblifva. Riket var sjukt af inre tvedräkt,
och bakom det tunna sminket på kinderna såg
man tidens anlete blekt som döden. Den ena armen
brottades med den andra; dit den ena foten ville, dit
ville icke den andra gå. Det ena ögat såg, och det ena
örat lyssnade emot vänster, medan det andra ögat och
örat vändes mot höger. Hvarje nerv var öfverretad,
men hvarje muskel slapp af trötthet. Hjärtat klappade
ojämnt; alla onda lidelser tycktes ha stigit i hufvudet
och förmörkade blicken. Det nordiska lejonet var på
sin ålderdom förvandladt till en hydra med femhundra
hufvuden i stället för ett, och alla dessa hufvuden betos
och refvos inbördes.

Hvarför allt detta? Var då friheten en så stor
olycka, att bättre dagar blott kunde randas öfver dess
graf? Nej, friheten – den sanna friheten! – är folkens
hälsa och lycka, deras jordiska mål, deras högsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free