Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Vallflickans visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är sant, återtog konungen lugnare. Mitt rike
ligger i vanmakt, min krona vacklar för hvarje vindfläkt,
och dock ville jag ej byta Sverige mot Polen, eller min
krona mot Stanislai. Det finns en tredje utväg, och
ännu äger jag valet fritt.
– Jag vågar tvifla därpå, sade grefven.
– Hvad? Om alla mina bemödanden misslyckas;
om jag förutser Stanislai öde, kan jag ej abdikera?
– Ers majestät vet bättre än jag, att Sveriges öde
då skall ofelbart blifva Polens.
– Soit. Min heder blir sauverad för eftervärlden.
– Ingen ära skall för eders majestät öfvergå den,
att ha räddat sitt rike.
– Tror ni? frågade konungen tankfull. Ack, min
grefve, en usel mössa är i detta ögonblick mera värd,
än hela min krona!
De samtalande hade nu närmat sig till parkens
omhägnad, och innan grefve Scheffer hann svara, hördes
därutanför en vallflickas friska sång, när hon på gångstigen
dref sina kor från betet. Vandrarne lyssnade.
Det var en af dessa melodiösa visor, hvilka så ofta i
Sverige likasom leka i löf och toppar:
Och när jag får krona, när jag blir brud,
i rosor och blader,
si då skall jag dansa fin i min skrud,
och då är jag glader.
Min krona, hon är så grann och så grön
i rosor och blader,
och aldrig så finns en krona så skön,
och då är jag glader.
Där skall ingen gosse dansa mig kull
i rosor och blader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
