- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
206

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Högsta anbudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

jordiskt stoft kan vara till ett öga af himmelens glans.
Han var en jättelik gubbe om ett par och sextio år,
blid och leende under de buskiga ögonbrynen, mycket
andäktig, när så behöfdes, men aldrig tänkande på
annat än egen fördel. Han var nu tredje gången
riksdagsman, och det hade
kostat honom vackra fyrkar
åt hans ståndsbröder på
hemorten, men det var ock
en affär som han förstod
att sköta med utmärkt
skicklighet. När Hattarnes
ombud bjöd honom
femhundra plåtar, höjde han
blott på axlarna och
förklarade att han icke
åsyftade någon timlig vinning,
utan tänkte votera för Mössorna, hvarefter anbudet
stegrades småningom ända till tretusenfemhundra, som
uppräknades kontant på hans bord och med den blygsammaste
min strökos in i den stora lådan. Då ändtligen fann sig
prosten öfvertygad om att Hattarne hade rätt. Och
när dagen därefter Mössornas ombud kom för att bjuda
honom en lika fullviktig kontant erkänsla, förklarade
prosten Larsson, i enlighet med sina nya principer,
att han ingalunda ville hafva några syndapenningar,
emedan hans samvete bjöd honom att votera med
Hattarne. Följden var, att anbudet höjdes med
femhundra plåtar i sänder, och när man på detta sätt
kommit till den nätta summan af femtusen plåtar samt
det förmärktes att måttet var fullt, begynte prosten till
sin stora förundran finna, att Mössorna ej hade alldeles
orätt. Man skulle endast bereda sig på den sorgliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free