Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 14. Annalkande stormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14. Annalkande stormar.
På aftonen kom den spanske José tillbaka från sina
efterspaningar och afgaf rapport. Han hade genomströfvat
hela nejden under förevändning att uppköpa
hästar, men allt förgäfves. Han hade utlofvat höga
belöningar åt den som kunde upptäcka spåret af en föregifven
tjuf, hvilken under natten stulit hans herres jagtbössa,
och man hade utpekat för honom en vandrande
västgöte, som varit synlig i nejden samma natt.
– Du är ett oskickligt nöt, sade hans herre förtretad.
Jag har upptäckt mer än du: en af båtarna
vid bryggan är borta.
– Per dio, sennor, sade spanjoren, jag vill låta
hänga mig, om någon annan begagnat båten än jag
själf, när jag rodde öfver sjön på ers nåds egen befallning.
Grefve Bernhard bet sig i läppen.
– Här – sade han – äro tio speciedaler för det
att du uträttat ingenting. Fyrtio, om du uträttar något,
och hundra, när du skaffar mig full visshet om den vi söka.
– Gratias, sennor, ni skall blifva belåten med mig,
svarade kammartjenaren, med en klipsk blinkning på
ögonen.
På Falkby fanns ännu en annan som tillbragte
hela sin dag med efterspaningar, och det var Vera.
Hon kunde omöjligt öfvertygas därom att hennes mor
hade rest ifrån henne utan afsked. Hon började med
att genomsöka hela huset, från vinden till källaren,
från det stora, massiva klädskåpet af valnöt ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0233.html
