- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
235

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Annalkande stormar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Hon var en trollpacka från afgrunden, och hennes
tid var ute, menade andra.

Ty det rykte blef snart allmänt, att grefvinnan
ej mera fanns till, att hon förliden natt plötsligen
försvunnit, man visste ej huru; och medan några förmodade
att hon hoppat i sjön, gingo andra så långt,
att de vågade framkasta gissningar om en våldsam
död – genom hvems tillskyndan, det aktade man sig
att säga högt, men hvar och en hade sin mening för
sig. Kort sagdt, hela bygden råkade i en allmän
bestörtning. Noga taget, hade grefvinnan på herrgården
ändock varit en god moder för alla sina underhafvande,
och till och med en trollpacka af så älskvärda
egenskaper kunde ej utan saknad, ej utan uppror
i alla hjärtan, försvinna ur världen så hastigt, så hemlighetsfullt.

Okunnig om allt detta, gick Paul på aftonen ut
med Erik Ljung, för att visa honom slottets vackra
omgifningar och själf återse ställen som varit honom
kära från barndomsdagar. De gingo genom parken till
sjön och därifrån öfver ängarna till den lilla kyrkan
och byn, som njöto af det täckaste läge i dalen nedanför
den höjd, där det grefliga slottet prunkade i all
sin herrlighet. Aftonen var mild och solklar, nejden
stod ljusgrön i sommarens första fägring. De båda
vandrarne voro förtjuste; Paul glömde sina sorger för
nöjet att se de vackra odlingar och nybyggnader, hvarmed
hans fädernegods blifvit förskönadt de senare
åren, och hans botaniska vän fann i nejdens yppiga
flora ett nöje som öfvervägde alla dess öfriga skönheter.

– Kom – sade Paul, i det han styrde sina steg
emot kyrkan – det är lördagsafton, och då bruka gossarne
i byn slå boll på kyrkbacken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free