- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
236

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Annalkande stormar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Snart stodo de vid den sluttning af dalen, som
nästinvid kyrkan var ungdomens vanliga lekplats; men
i stället för leken sågs nu en grupp om tjugu eller
trettio personer af byns invånare, hvilka tidigare än
vanligt lämnat sitt arbete. De tycktes ifrigt samtala
om något viktigt ämne; ett moln af bekymmer låg
öfver de flestas ansikten, och några bland kvinnorna
fällde tårar.

– Det goda folket – sade Paul till sin vän –
de måste hafva något på sinnet, som oroar dem. Kom,
låt oss fråga dem om orsaken till deras bekymmer;
kanhända kunna vi gifva dem ett godt råd.

Paul Bertelsköld hade, liksom hans syster Vera,
varit en favorit hos godsets underhafvande. De hade
redan genom sin mor stått folket närmare än deras
högadliga syskon, och de hade från barndomen lärt
att erkänna människovärdet äfven hos kojans invånare.
Ofta hade Paul deltagit i bygossarnes lekar; alla kände
honom, alla brukade hjärtligt besvara hans vänliga hälsning,
och nu, när han återvände efter en så lång frånvaro –
nu tystnade plötsligt hopens sorl, när den blef
honom varse, ingen hälsade, ingen bad honom vara välkommen,
alla stodo förlägna, och den som kunde, smög
sig i tysthet bort.

– Hvad nu, Petter – sade Paul till en af sina
förra lekkamrater, en ung dräng, som motsträfvigt grep
i sin blå mössa – har du gapat dig blind på flickorna
i byn, när du ej känner igen mig, sedan vi sist slogo
trissa vid korsvägen?

Drängen skrapade sig i luggen och svängde på
klacken, utan att svara.

– Och du, Mårtenson – fortfor Paul, i det
han vände sig till en groflemmad bonde, som varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free