- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
242

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Remnan i isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Gå och lägg dig, du är sjuk! sade Paul, som
nu begynte förslå att gossen talade i yrsel.

– Inte är det jag, som gjort af med henne, fortfor
Rasmus förvirrad. Det är Josef, ser junkern. I natt,
när jag inte kunde sofva, gick jag till fönstret, och det
var ännu halfmörkt, när jag såg hennes nåd gå öfver
gården, alldeles som hon gick här i världen, och en karl
följde henne, som bar hennes saker, och de gingo åt
sjön. Men från sjön kom hon aldrig tillbaka, ser junkern.
Folket säger att sådant folk flyter en tid som spånor på
vattnet, och sedan, när deras tid är till ända, sjunka de
tvärt som stenar till bottnen.

– Hem med dig! utropade Paul, fattade hästen
vid grimman och ledde honom till gården, där Rasmus
instängdes och lades till sängs.

Där var ett ord i hans yrsel, som liknade remnan
i isen, och det var »salig grefvinnan».

Vera väntade sin bror vid trappan.

– Jag har något att säga dig, hviskade hon. Jag
stod vid köksdörren, utan att någon såg mig, och hörde
långa Karin berätta för de andra, att ingen vagn varit
här i natt. Det är inte sant, att mamma har rest, sade
hon. Ingen vagn har här varit, och ingen i hela
gården har vetat däraf. Jag kunde ej höra hvad hon
mera berättade, men hon talade stygga ord om Bernhards José.

– Är du en fröken Bertelsköld och lyssnar vid
köksdörren på pigornas prat? bannade brodern, under
det att en rysning genombäfvade alla hans leder.

– Förlåt! bad flickan. Jag skall ej göra så mer.
Nu hör du, att vår mor har ej rest; hon har gömt sig
för att skrämma oss, och för att vi skulle bli rätt glada
när hon kommer tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free