- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
251

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Den gamla sagan om två bröder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stalldrängarne, att de med sina ridpiskor drifva det oförskämda
packet tillbaka till byn!

– Icke förr än du bevisat att de ha orätt! inföll
Paul trotsigt.

– Charmant! Jag skulle underhandla med bönder!
Öch hvarom, ifall jag får fråga? Vet du, min vän, att
jag börjar få en lika klen tanke om ditt förstånd, som
om dina öfriga ämabla egenskaper. Men jag borde ej
undra öfver dina sympatier för pöbeln. Det är naturligt;
de ligga i blodet.

Knappt var det sagdt, innan Paul tryckte så våldsamt
hans vänstra hand, att tre fingrar brötos ur led
och blodet pressades ut genom naglarna.

– Jag har sagt, att du skall stå mig till svars för
minsta skymf emot min mor! sade ynglingen mellan
tänderna.

Till all lycka voro de allena i salen, ty det uttryck
af dödligt hat, som med ens uppflammade i grefve
Bernhards stolta och kalla drag, var så förfärande, att
Paul själf skyggde tillbaka och släppte den ledbrutna
handen. Det varade blott hälften af en sekund, men
det var tillräckligt för att belysa den oöfverstigliga afgrund,
hvilken från denna stund måste för alltid åtskilja
de båda bröderne.

– Vanvettige pojke! utbrast grefve Bernhard, i det
han behöfde all sin berömda konst för att bekämpa på
engång raseriet och den fysiska smärtan. – Ännu har
jag min högra hand att tukta dig för den vänstra, och
hade jag ej den olyckan att nödgas kalla en miserabel
vanbörding min bror, så skulle ingenting hindra mig att
besvara din handtryckning så, som hvarje adelsman
skulle göra i mitt ställe. Men för denna gång kan det
vara nog att du får veta hvarför du som en galning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free