- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
252

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Den gamla sagan om två bröder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rusat åstad att utbasuna din egen vanära. Det må vara
min revanche och ditt straff.

– Jag har sedan en half timme endast begärt
sanning från dina lögnaktiga läppar – svarade Paul lika
stolt – och du hade kunnat bespara dig min handtryckning,
om du beviljat min bön. Säg det värsta du
vet, skymfa mig så mycket du behagar, endast skymfa
icke min mor, och tala sanning! Någon vanära skall
du aldrig kunna förebrå mig.

– Döm själf, sade grefve Bernhard och kastade
sig med en axelryckning i närmaste fåtölj. – Behagar
du taga plats, ty dina karesser ha den egenskapen att
fatigera.

Paul tog plats bredvid honom. Blott en fots längd
skilde dem åt, och likväl hade afståndet mellan dem
sedan några minuter vuxit till många mil.

– Alltså – började Bernhard – skola vi nu, för
ombytes skull, vara fullt uppriktiga mot hvarandra. Jag
vet ej heller hvarför jag härtills gjort mig besvär att
skona din finkänslighet, då naturen tyckes ha så styfmoderligt
försett dig med denna egenskap. Men apropos
af styfmor, så minns du kanhända, att din mor engång
varit kammarpiga på Falkby, där hon fann en fristad
efter vissa små äfventyr i Stockholm, hvilka det är
onödigt att omtala.

– Du glömmer vår öfverenskommelse! utbrast Paul
hotande. Du börjar med en lögn och fortsätter med en
smädelse.

– Jag undanber mig alla vidare karesser, min
herre! Men sätt dig, jag ber, och låt oss i all trankilité
komma till saken. Som du kanske vet, var min far nog
svag att vid ett par och tjugu års ålder förälska sig i en
flicka ur hopen – jag påminner mig ej för tillfället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free