Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 18. Svenska Botten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18. Svenska Botten.
Fallande riken, fallande kronor, huru lika är ej öfverallt
edert öde! Banden lossna, krafterna sprängas
åtskils, viljorna söndras, de själfviska länkarna vittra
bort från kedjan, och slag på slag faller tidens hammare
mot de döda murar af lagen, som kringgärda det hela.
Trädet är murket, safterna äro förtorkade, stormen kommer,
grenarna braka – brusa, vindkast! den gamla
eken störtar med dån, och dess fall är stort.
Den gamla eken var Sveriges rike på våren är
1772. Ännu stod han upprätt, ännu syntes han för
de fåkunnige majestätisk och vördnadsbjudande på den
kulle i nordens snö, som han fortfor att kalla sin och
där hans djupaste rötter utbredde sig under jordytan.
Men huru gnagde ej maskar hans vissnande blad, huru
skakade ej vinden hans förtorkande krona! Riket liknade
en lungsiktig, hvars återstående blod strömmar till
kinderna, för att framkalla hälsans stulna rosor, under
det att hjärtat klappar ojämnt och händer och fötter
bortdomna i kyla.
Riksdagen fortfor. Man var nu i April månad,
och ännu syntes intet slut på de ändlösa tvisterna.
De blefvo tvärtom alltmera hotande, sedan demokratin
fått öfvertaget och hotade att uppsluka adeln, såsom
adeln förut hade uppslukat konungamakten. Det var
hälften af den gamle borgarekungens idéer – en konung,
ett folk – som nu hade kommit till makten, och
frågan gällde ingenting mindre än att afsätta hela det
adliga rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0256.html
