- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
261

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Svenska Botten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphetsade sinnesstämningen; men andra funno mindre
nöje däri och gingo till chefen, för att bedja honom afböja
förhastade beslut.

Öfverste Sprengtporten satt i sidorummet, fördjupad
i ett förtroligt samtal med grefve Bernhard Bertelsköld,
hvilken – så rik, högättad, världserfaren och klok som
han var – genast vid sitt första uppträdande hade intagit
en framstående plats bland Hattarnes chefer.

– Det blir därvid, sade öfversten med låg röst på
franska. – Ni gör först ert bästa med prästerne. Lyckas
det oss att söndra dem från de öfriga, ha vi två stånd
mot två, och spelet är vårt. Lyckas det ej, så försöker
ni med bönderne; men lyckas ej det, står spelet förtvifladt,
och vi måste decidera oss för andra moyenger.

– Ni glömmer, min bästa baron, att vi ha ännu
ett tredje stånd, som i penningen lefver, röres och hafver
sin varelse, yttrade Bertelsköld.

– Smickra er ej att någonsin imponera på borgarne,
återtog Sprengtporten med en axelryckning. – I
borgareståndet ligger demokratins egentliga härd; det
skall aldrig nöja sig med mindre än hela makten, för
att ensamt disponera hela vinsten. Hvad er själf angår,
min bästa grefve, kan ni vara förvissad om rådstaburetten,
men icke ännu.

– Som ni behagar. Jag står till er tjenst.

Här blefvo herrarne afbrutne af de mera sansade
i klubben, som kommo för att bedja chefen tygla de
alltför stormiga sinnena därute i salen. Sprengtporten
gick ut. Hans falköga öfverfor den böljande massan
och uppfattade genast vådan af ställningen.

– Mina herrar – sade han lugnt, men med stark
stämma, för hvilken sorlet tystnade – vi äro här för
att öfverlägga om fäderneslandets räddning och ej om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free