- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
280

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Riksens fruars bänk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knappt sina ögon, och de längre bort sittande reste sig
att stå i bänkarna. Om en apa visat sig på den kungliga
läktaren, hade hon ej kunnat åstadkomma en större
kyrkoförargelse.

– Nej, käraste, låt oss gå ut igen! bad den beskedliga
fru Larsson, i högsta grad rädd och förlägen
för denna uppståndelse.

– Vi sitta där vi sitta, svarade talmanskan oförskräckt.

Icke förr var det sagdt, innan vaktmästar Östergren
visade sig, mörk och bister som Sankt Görans drake,
vid bänkdörren.

– Madammerna stiga ut; det är riksens fruars bänk!
sade den trogne vårdaren af aristokratins värdighet, tillräckligt
högt för att höras af hundra personer i närheten.

Madammerna! Det klack i talmanskans öra som
den nedrigaste förolämpning. Men fruarna voro döfva
och låtsade icke höra.

– Madammerna stiga ut! upprepade vaktmästaren
hotande.

Talmanskan såg sig om. Borgerskapet satt för långt
för att komma henne till hjälp, men det oaktadt ville
hon ingalunda cedera bonis, helst alltsammans kunde
vara ett missförstånd.

– Jag är borgmästarinnan Sebaldt, svarade hon, i
den säkra förmodan att, hvad öde än kunde drabba
hennes medsystrar i olyckan, hon åtminstone skulle få
sitta i orubbadt bo.

– Det angår mig inte. Jag säger att madammerna
stiga ut! upprepade än en gång den obeveklige tjensteanden,
och när denna hans tredje tillsägelse ej tycktes
hafva bättre verkan än de föregående, fattade han utan
krus den ena stretande frun efter den andra i armen
och ledde dem ut ur bänken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free