Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Markisinnan Egmont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på horisonten för att fördunkla alla andra. Änka vid
några och tjugu års ålder efter en gammal öfverste, hade
hon för ett år sedan hos sin mans nièce, den ryktbara
grefvinnan Egmont i Paris, haft den äran att blifva presenterad
för kronprinsen af Sverige, och antingen det var
denna höga bekantskap, eller begäret att se norden, eller
blott en nyck – ty hvilken ung dam i hennes ställning
skulle ej anse detta sista skäl fullkomligt tillräckligt? –
alltnog, markisinnan hade förliden sommar gjort en
lusttur till Sverige på några veckor, och dessa veckor
voro ännu icke tilländalupna. Hon hyrde en vacker
våning, omgaf sig där med en lyx, som lät ana ofantliga
rikedomar, och såg allt hvad Stockholm då hade förnämt
och lysande trängas i hennes salonger. Konung
Gustaf i främsta rummet, hans högdragna, men snillrika
mor, änkedrottningen, hela hans hof, hans statsmän,
hans krigare, de förnämste particheferne, konstnärerne,
skalderne, litteratörerne, alla svedde sina vingar på denna
sydländska sol eller täflade åtminstone att visa henne
sin hyllning – alla utom en enda, och det var drottning
Sofia Magdalena, konungens unga, fromma, men blyga
gemål. Hon ensam hade ej kunnat förmås att låta för
sig presentera den nya förtjuserskan; långt mindre hade
hon nedlåtit sig att hedra henne med ett besök. Och
det alltid färdiga hofskvallret trodde sig ganska väl känna
orsaken därtill. Man sade att drottningen var svartsjuk
– och ej utan skäl.
Hvarför skulle också drottningen vara den enda af
sitt kön som icke i hemlighet hyste sådana känslor?
Alla unga och många äldre förnäma damer voro i tysthet
ense därom, att markisinnan Herminie Egmont hade
kunnat anses för en någorlunda välskapad, till och med
icke obehaglig person – därest hon icke haft den ovanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
