- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
283

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Markisinnan Egmont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att blinka med ögonen – därest icke samma ögon varit
af en alltför odeciderad färg – därest icke hennes näsa
varit för stor, hennes mun för liten, hennes hår för
svart, hennes hy för brun, hennes växt för fyllig, hennes
gång för dansande, hennes klädning för kort, hennes
fötter för små, etcetera, etcetera. Kunde någon neka,
att hon läspade? Var hon icke alldeles för kokett? Hörde
hon icke gärna komplimanger? Och så skrattade hon
för mycket, och så grät hon för mycket, och så pratade
hon för mycket, och så – kort sagdt, hon skulle i
damernas ögon ägt alla möjliga förtjenster, därest hon
icke i stället ägt alla möjliga fel. Den största bristen
var naturligtvis den, att hon djärfdes förtjusa alla män,
unga och gamla, som kommo i hennes närhet.

Hvad allt hade man icke redan hunnit berätta och
ljuga om denna älskvärda, glada fransyska, för det hon
icke gick, stod, satt, tänkte, talade, grät och skrattade
precis som alla andra! Hvilka smädelser hade man
icke redan satt i omlopp, hvilka ömma förbindelser hade
man icke redan hunnit pådikta henne, utan att för dem
äga ett sken af bevis! Och hon visste det ganska väl,
men hon log däråt. Hon liknade denna fabelns glänsande
svan, på hvilken afunden ständigt kastade massor
af smuts, men som skämtande dök i den klara böljan
och åter dök upp lika hvit som förut.

Nu hade hon samlat omkring sig en liten krets
af intima vänner – de kunde vara omkring hundra
personer. Här glömde Hattarne sin hatt och Mössorna
sin mössa; partierna abdikerade inför behagens universalmonarki;
tidens stojande ofrid tycktes ha stannat som
en rusig lakej med kappan på armen ute i förstugan. I
dessa ljusa, behagliga salar, kring denna älskvärda fe,
som lekande strödde blomdoft omkring sig, hvar hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free