- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
284

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Markisinnan Egmont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick, såg man redan en morgonstrimma af det solsken,
som snart skulle glänsa öfver Gustaf III:s dagar. Därför
trifdes konungen gärna där, likasom fjäriln uppsöker
solstrålen, men de styfva, prudentliga damerna från det
förra mössätna hof vet, där hvarje steg uttyddes som
politik, där hvarje uppriktighet var en synd och hvarje
försonande smålöje en protest emot riksdagsgrälet – de
trifdes icke gärna i markisinnan Egmonts salonger, ehuru
de besökte dem ofta nog af nyfikenhet, eller – »för att
rädda friheten».

En af »de intima» i denna utvalda societé var
grefve Bernhard Bertelsköld, hvilken gjort markisinnans
bekantskap i Paris och varit den förste som animerat
henne att besöka norden. De, hvilka med oss sett den
unge världsmannen endast från en mindre behaglig sida,
skulle kanske ha varit böjde att justera sitt omdöme,
ifall de sett honom i en sådan salong, till hvars manliga
prydnader han med skäl kunde räknas. Han lyste där
med alla de egenskaper som göra en man omtyckt i
sällskapslifvet: han var glad, underhållande, kvick och,
när det så behöfdes, äfven elak; han berättade väl och
outtömligt, men aldrig för mycket; han kände fullkomligt
detta fina galanteri, som aldrig tyckes smickra och likväl
smickrar i hvarje ord; han ägde briljanta kunskaper,
utan att tyckas veta däraf; han var helt och hållet öga
och öra för den han talade med, och under det att
en fin beräkning dolde sig bakom hvarje hans steg,
tycktes han aldrig fästa det minsta afseende vid sin egen
person.

Men om grefve Bernhard genom allt detta var en
fulländad fransman, i synnerhet i den konst som då utgjorde
blomman af tidens förfinade bildning och sällskapslif,
nämligen konversationen, så hade han i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free