- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
285

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Markisinnan Egmont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

markisinnan Egmont funnit sin mästarinna. Icke för det att
hon skulle ha öfverträffat honom i kvickhet, talanger och
talförhet; men hos henne fanns detta något, som grefven
saknade – denna varma fond, som ger alla partier en
högre relief och som aldrig kan ersättas af en skimrande
yta utan djup. Liksom alla andra, hade grefven i början
ansett henne för en af dessa damer af stora världen,
hvilkas hela innehåll, likt blomstervasen, består af de
förgängliga buketter, hvarmed man pryder dem. Men
han bedrog sig: han fann där något som trotsade all
hans skarpsynthet och som han hvarken lyckades genomskåda
eller öfverlista, och det var ett kvinnohjärta.

Hade väl detta bort afskräcka honom? Hvad betydde
för honom en kvinnas hjärta? Hade han ej hundrade
gånger utkramat sådana likt citroner och sedan kastat
dem toma ifrån sig? Men denna besynnerliga fransyska
lät alldeles icke utkrama sig. Hon tycktes hafva hjärtat
på tungan, och likväl kunde det lika litet fångas, som
månskenet uti källan. Grefve Bernhards fåfänga retades
af detta trots. Han använde skiftevis den kvicka, den
sentimentala, den öfvertygande genren, men allt förgäfves.
Han bortsköt alla pilar ur sitt koger, och alla studsade
lika maktlösa tillbaka från detta lilla, obetydliga kvinnohjärta,
hvilket tycktes vara ett rof för den förste narr
som ville plocka det framför sina fötter, och likvisst
gäckade den mest rutinerade grossör som någonsin
schackrat med dylika varor.

Grefve Bernhard var icke van att gå slagen från
valplatsen. Han svor inom sig, att han skulle äga detta
gåtlika väsen, om ej för annat, så för att straffa henne,
och när denna tanke engång fått plats i hans diplomatiska
hufvud, fann han densamma alldeles icke oäfven.
Han sade till sig själf, att, oberäknadt alla föremålets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free