- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
290

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Stormstegen till ett hjärta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skarpsynthet, men ni skulle göra mig mycket förbunden, om
ni behagade meddela mig något mera om er viktiga
upptäckt.

– För det första äger ni alla de egenskaper, som
fordras för en politisk intrig. Ni är lika snillrik som
skön, lika djärf som snillrik och lika klok som ni är
djärf. Så otroligt det synes, så är ni till och med i
stånd att bevara en hemlighet. Ingen misstänker er, och
ni har all möjlig frihet att sätta er i förbindelse med
alla partier, likasom ni samlar omkring er ett lifgarde
af alla möjliga färger, men som alla äro ense om att
blindt lyda er minsta vink. Har jag gissat rätt?

– Fortfar! Jag är högst intresserad att erfara alla
mina meriter.

– Ni förbereder en statskupp, madame. Och hvarför
skulle ni ej våga detsamma som så många andra sköna
damer före er ha vågat och utfört? »Försynen skulle
ju verka alltför omedelbart, om den tillät en revolution
försiggå utan fruntimmer och präster.» Jag pretenderar
likväl ej att spela rollen af er biktfar. Ni är personlig
vän till grefvinnan Daschkoff, som Katarina den andra
har att tacka för tronen. Jag är öfvertygad att hon gifvit
er de bästa råd, till exempel att försäkra er om kungliga
gardet eller – Svenska Botten. Men likväl måste jag
varna er, madame, ty ni är på god väg till – klostret
eller schavotten.

Markisinnan fäste på talaren sina små skälmska bruna
ögon, och ett spefullt löje krusade hennes förföriska
läppar. Likväl tyckte grefve Bernhard sig märka, att rosorna
på hennes kinder mistade färgen, i det hon nickade:

– Fortfar! Er berättelse blir alltmera romantisk.

– Ni har beräknat allt, madame – återtog grefven
– utom de ögon som genomskådat er. Ett enda fel är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free