Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 24. Hat och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24. Hat och kärlek.
I samma ögonblick grefve Bernhard igenkände sin bror
förstod han att markisinnan var invigd i deras familjs
hemligheter. Han trodde sig förstå hvarför hon afslagit
anbudet af hans hand. Kanske hade hon redan skänkt
Paul sitt hjärta såsom belöning för den riddaretjänst
han haft lyckan bevisa henne. Nåväl, hon skulle också
dela det hat, som grefve Bernhard bar i sitt hjärta och
som i hast växte, likt tistlar öfver rosorna, vida högre än
den flyktiga känsla han nyss kallat kärlek.
Han bugade sig kallt, högdraget, och gick, utan att
säga ett ord.
Markisinnan vände sig till Paul, som stum och blek
hade stannat vid dörren.
– Jag har nu betalat en del af min skuld till er,
sade hon med en varm blick. – Er bror begärde nyss
min hand, och jag räckte honom denna korg. Han hatar
nu mig lika hjärtligt som er, och det gläder mig, ty jag
får kanske därigenom någon rättighet att anse er som
min vän.
- Hur är det möjligt att hata er? sade Paul med
låg röst.
– Jag skulle kunna svara er – återtog markisinnan
– att hatet aldrig finner en öppnare port än i en
försmådd kärlek. Men det vore att göra er brors känslor
för mycken ära. Sårad fåfänga, ville jag säga. Sådane
äro männen. De öfverhölja oss med smicker, blott för
att kedja oss som troféer vid sin egen triumfvagn. De
säga till oss: ni skall göra mig till den lyckligaste bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0294.html
