- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
295

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Hat och kärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dödlige! Möjligt! Men vår lycka eller olycka generar
dem icke det allraminsta. Om de vore kloka, skulle de
åtminstone söka att förtjena vår aktning. Men de inbilla
sig att vi äro essensflaskor, som icke tjena till annat än
att parfymera deras egen gudomliga själfbelåtenhet. De
behandla oss som solfjädrar, hvilka man utbreder eller
hopviker efter behag och hvilkas hela betydelse är en
vindpust. Ni är ännu så ung, monsieur, att ni ej hunnit
lära er det där, och därför kan jag vara uppriktig mot er.
Men också ni skall lära er att leka med kvinnohjärtan,
och minns då hvad jag säger er: vi äro ej alla dockor
af porslin. Vi äro hvarken knähundar, dem man får
att sitta med sockerbitar, eller kattungar, dem man lockar
med ett trådnystan efter sig. Vi fordra, min herre, att
behandlas som tänkande varelser!

Markisinnan Egmont var vacker och stolt i detta
ögonblick. Hennes kinder brunno, hennes ögon glänste,
hon glömde allt för det ämne som intresserade henne.
Paul kunde ej vända sina ögon ifrån henne. Han var
hänryckt, han var stum af beundran. Stackars gosse,
hans hjärta hade ännu ej flammat för något annat än
hans mor och hans böcker. Han hade varit fri som
fågeln i skogen, men nu – nu sveddes hans vingar för
första gången.

Hvarför skulle han också möta just denna farliga
kvinna, när han en dag rest in till Stockholm från Upsala,
för att söka ett spår, som han trodde sig ha funnit
af sin förlorade mor? Hvarför skulle han hejda hennes
skenande häst? Hvarför skulle han antaga hennes inbjudning
till följande dagen och tillbringa nästan hela
denna dag allena med en sirén, som var i stånd att inom
tio minuter förvrida hufvudet på gamla rutinerade statsmän,
långt mera på en ung svärmare, sådan som han?


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free