- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
313

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Intriger och spindelnät

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befaller mig att söka försoning. Min mor ... ja, hvarför
skulle jag dölja min aning för er? Den anonyma uppmaningen
kommer kanske från min mor.

– Och ni tror att er mor skulle bedja er rädda
sin dödsfiende!

– Just därpå igenkänner jag henne, madame. Ett
bref från min mor har anländt till Falkby. Hon är
antingen här, eller har hon här en förtrogen.

– Nej, min bästa grefve – återtog markisinnan
efter något betänkande – ni är alltför oerfaren uti intrigens
kortkonster. Den person som skrifvit uppmaningen
vet troligen ganska väl att hans majestät i middag lämnar
staden, att ni sedan ej får tillfälle att rättfärdiga er och
att den afundsvärda post ni skulle bekläda blir under
tiden bortgifven åt en annan. För att hinna fram och
åter till Solna, där man nog skall draga försorg om att
uppehålla er, behöfver ni minst två timmar. När ni
kommer tillbaka, är konungen invisible och er lycka förspilld.
Se där orsaken, hvarför man skickat er denna
försåtliga apostille.

– Tillåter ni att jag begagnar er vagn och edra
hästar?

– Med nöje. Men jag försäkrar, att jag blir allvarsamt
ond på er, om ni är nog envis att försmå ett
godt råd. Far icke till Solna, far direkt till slottet, och
sedan ni demaskerat det nedriga förtal man lagt som en
krutmina under er lycka, kan ni ju resa hvart ni behagar.

Och markisinnan fattade hans hand med en så
bedjande, så oemotståndelig blick, att den hade kunnat
göra en kardinal till affälling.

– Nej, madame, sade Paul. Öka er godhet med
att förlåta min ohörsamhet. Jag skall söka att godtgöra
den med hela mitt lif.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free