- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
320

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Affären numero fem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däribland vår ridderlige chef för Svenska Botten. – (Ah,
jag hade så när glömt, vi ha något otaldt vid Solna,
och klockan är redan nio. Det är således affären
numero fem;
klockan elfva bör allt vara slut, och då
finns antingen en narr mindre i världen, eller ock två
narrar mera, som gå att spisa middag, sedan de tagit
motion. Hela narrspelet är blott en parentes uti numero
fyra.) – Hvad den affären angår, vet jag en som är klok
och djärf på en gång; således bör segern ej vara tvifvelaktig.
Rådstaburetten – çà n’est plus mon grade. Men
för att icke lämna något medel obegagnadt, återstår ännu
affären numero sex.

Grefve Bernhard framletade några äldre, redan
gulnade anteckningar och jämförde dem med ett nyss
anländt bref. Ett nästan hemskt uttryck växlade tidtals
om med det vanliga spefulla löje, som numera nästan
beständigt bosatt sig på hans läppar.

– Jag vet i sanning ej – fortfor han – om min
fars onkel, grefve Torsten Bertelsköld, var en så raffinerad
statsman som han själf tyckes låta påskina i dessa
hans hemliga memoirer; men hvad jag med säkerhet
tycker mig finna, är att han var en dupe för sin vidskepelse
och sin lifliga fantasi. Med hvilken löjlig superstition
talar han icke om denna ring, som han ansåg
vara en osviklig talisman för all jordisk makt, ära och
lycka! Och har han icke gifvit sig mödan att hopdikta
om alla dess underverk en legend, som kunnat hedra
en kapucinermunks uppfinningsgåfva! Anteckningarna
sluta med en dunkel antydning om förhoppningar så
förmätna, att mina små ministerplaner i jämförelse med
dem äro en skolpojkes korthus. Men se här i brädden en
anteckning af annan hand: »förlorad genom en mened
till änkan Flinta» ... Flinta? Förmodligen samma flinta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free