- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
322

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Affären numero fem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller en korg med läskande smultron; men nu var nejden
så enslig i menförestiden, att knappt ett mera passande
ställe kunde väljas för det slags affärer »numero fem»,
som hörde till adelns hvardagsnöjen, men vid hvilka den
högadlige grefve Bertelsköld likväl tycktes fästa så ringa vikt.

Båda motståndarne voro precisa och ankommo nästan
på slaget tio, baron Sprengtporten åtföljd af sin sekundant,
kapten Wagenfelt. Hvarken lärkornas kvitter, eller det
glada solskenet, eller vårkänslan i hela naturen tycktes
på herrarne göra det minsta intryck. De hälsade hvarandra
höffigt, men kallt, och platsen bestämdes vid foten
af talldungen, hundra steg ifrån bondgården, hvars invånare,
icke ovana vid sådana gäster, knappt tycktes
bevärdiga dem med en flyktig uppmärksamhet.

Emellertid fattades ännu en fjärde person. Bertelskölds
sekundant, auditören Hägerflycht, som lofvat rida
ut på bestämd tid, lät vänta på sig.

Herrarne blefvo otålige.

– Er sekundant, herr grefve, tycks ha förglömt
sig vid frukosten, yttrade Sprengtporten.

– Han justerar troligen protokollet öfver rådets
afsättning, svarade Bertelsköld med en retsam anspelning
på anledningen till deras tvist. – Det hindrar oss icke
att uppgöra affären, ifall kapten Wagenfelt har den godheten
betjena oss båda.

– Nej, herr grefve, det är en artighet af er, som
jag ej kan mottaga, genmålde motståndaren. Tillåter ni
mig att bjuda ett glas madera, medan vi vänta? – Och
han framtog ur fickan en fältflaska, hvars påskrufvade
tennpropp tjenstgjorde som bägare.

– Med största nöje, svarade Bertelsköld, ty vårvinden
blåste kall från staden och man hörde uret i
Jakobs kyrktorn slå half elfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free