Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Slutet på affären numero fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifall ni ämnar slåss med grefve Bernhard Bertelsköld,
måste ni först slåss med mig. Vägrar ni det, så förklarar
jag er i dessa herrars närvaro för en skurk och en usling.
– Hut, herre! Nej hör på den morsgrisen! yttrade
Sprengtporten, hälften förargad, hälften leende. – Han
talar ju som en gammal karl. Har ni då en så utomordentlig
lust att låta skjuta ihjäl er, min unga herre?
– Det kvittar mig lika. Jag vill slåss med er.
– Hvad säger ni, herr grefve, om denna proposition?
Ni har obestridligt en äldre rättighet till min
kula. Det tillhör således er att samtycka eller vägra.
– Jag svarar att denne pojke är förryckt och att
den, som obedd blandar sig i en hederssak, förtjenar
att jagas härifrån af våra lakejer. Emellertid, och då
min sekundant ännu dröjer, lämnar jag herr baron fullkomlig
frihet att expediera honom som ni finner för godt.
– Jag tackar er, yttrade Paul med en lätt bugning.
– Kanske jag får bedja grefve Bertelsköld vara min
sekundant. Jag skall sedan bevisa honom samma tjenst,
om det står i min makt.
– Hör nu, mina herrar – utropade baronen med
synbar förvåning – har jag hört galet, eller äro herrarne
icke bröder?
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
