- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
328

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Slutet på affären numero fem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I detsamma hvitnade hans kinder, och han sjönk
till marken, under det att hans maktlösa hand gled ned
långs trädstammen.

Två af herrarne skyndade till: den tredje stod orörlig.
Det befanns att kulan träffat nästan på den prick som
var henne föreskrifven, endast en half tum för lågt, och
denna halfva tum gjorde »kotletten» i skulderbladet ganska
betänklig.

– Det var f-n, sade Sprengtporten. Jag hade ändå
ett stycke sol i ögonen. Vill ni vara god, herr kapten,
och skaffa den unga karlen vård i bondgården, tilldess
jag hinner anskaffa en läkare? Jag själf behöfver
för närvarande en skräddare både för rocken och
hullet; men se här ett bindtyg, som jag alltid för
med mig!

Och han visade sin blödande högra arm, på hvilken
Pauls kula uppsprättat ärmen så skickligt, att ingen sax
kunnat göra det bättre, från armhågen ända till skuldran.

– Hvilken olycka! Ni är sårad, ni blöder, min
bästa baron! utropade nu grefve Bernhard, och det var
det första tecken till deltagande, som förnams från hans
läppar.

– Ja, lydde svaret, för denna gång måste ni ursäkta
mig, herr grefve, att jag ej kan servera er med en
kula för pannan, hvartill jag tycker mig känna alltmera
lust, ju närmare jag haft den äran att profitera af er
bekantskap. Som ni ser, är jag urståndsatt att föra mitt
vapen. Det är således er bror som ni har att tacka för
ert lif, kanhända med uppoffring af hans eget. Herrarne
voro likväl bröder, ser jag!

– Jag ber er ihågkomma, att vår likvid är uppskjuten,
men icke afgjord! återtog grefve Bernhard, mörk
i hågen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free