- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
329

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Slutet på affären numero fem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Jag hoppas det, om det annars finns någon
gudomlig rättvisa, svarade Sprengtporten. Den där unga
karlen, er bror, som jag såg för första gången i förrgår
och med hvilken jag aldrig haft ett hastigt ord obytt,
hvarför tror ni att han uppsökt oss här och surrat mig
som en geting mot ögonen? Det där är just icke vanligt,
herr grefve, ty ryktet om mina förra rencontres
har en förundransvärd effekt att hålla flygfän på afstånd.
Men jag vill byta min värja mot en oskalad rödbeta och
mitt adliga namn mot en tattares prästbevis, om icke
den unga narren kom enkom för er skull och fordrade
preferencen. Och likväl – när han bjöd er handen,
hade ni ej tillfälle att skänka honom någon uppmärksamhet.
Fy, herr grefve, det var ignobelt af er! Säg
mig det värsta en bror kan fela emot den andra – säg
att han stulit min älskarinna, att han plundrat mitt arf,
att han smädat min heder, om möjligt, att han dödat
vår gemensamme far eller vår gemensamma mor – ty
så infamt kan ej naturen förneka sig, att ni två kunna
hafva både far och mor gemensamma och likväl, om
han komme till mig i en sådan stund, när ingen vet
hvem som lefver en timme härefter – och om han
komme för att köpa mitt lif med att erbjuda sitt – och
räckte mig handen i ett sådant ögonblick – nej, herr
grefve, om jag i den stunden toge på mitt samvete att
visa hans hand tillbaka, då skulle jag aldrig kunna se en
ärlig karl uti ögonen mer, och jag skulle anse mig stå
utstruken som en skamfläck ur människosläktet, hvars
heligaste bud jag trampat som en kannibal under fötterna! ...
Där har ni mitt afskedsord, ni er så kallande
grefve, som ej har i edra ådror så mycket ädelt blod
som min sämste trosspojke, och som icke af er spanska
beskickning lärt er mer än högmodet, kamarillaintrigen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free