Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Avisorna och deras publik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Bror Larsson! utropade slutligen en af rådmännen.
- Hvad behagas? frågade riksdagsmannen.
– Här är något som angår bror i första rummet
och ståndet uti det andra ... »Alldenstund min hustru
Ester, född Larsson, på okändt sätt förlupit min bostad
och icke heller utredas kan, hvar hon för närvarande
håller till» ...
– Gif hit! sade Thomas Larsson, hvilken, som
nästan alla österbottningar, var släktkär och mån om
släktens heder.
Man såg huru hans solbrynta, barska panna fårades
och huru hans läppar sammanbetos, när han läste den
smädeliga kungörelsen, där hvarje bokstaf var beräknad
att mörda ett kvinnohjärta.
– Är hon icke brors köttsliga faster? frågade
rådmannen.
Larsson nickade.
– Nå, det är klart att det skulle så gå, når
hon gaf sig i höknästet. Vi lefva sannerligen i världens
sista tid. Har bror hört hvad de säga om Bertelsköldarne?
– Nej.
– De säga att i den släkten ha aldrig funnits två
bröder som ej ha varit hvarandras argaste fiender, och
det är ej längre sen än i går, när två af dem sköto
ihjäl hvarandra och gräfde ned hvarandra vid Carlberg.
– Jaså.
– Rådman Falberg är dalkarl, smålog borgmästar
Hæggström, som fann historien så god, att han bjöd åt
sagesmannen en pris spanskt snus.
– Tackar som bjuder, fortfor rådmannen. Det
skall ha skett för det att de kommit i gräl om en markgrefvinna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
