- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
347

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Spindeln i nätet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motvärn var fåfängt. Till höger och vänster stupade
folk under hästarnas hofvar, svordomar blandades med
jämmerrop, och efter några minuter hade skvadronen
ridit förbi, allt vidare drifvande framför sig flyende och
skingrade skaror, som slutligen förlorade sig i de aflägsnare
sidogatorna.

Bertelsköld hade dragit sig något tillbaka, men stod
ännu i balkongdörren med en hemlig skadefröjd, sådan
han icke på länge erfarit. Allt hade lyckats honom:
han njöt i fullt mått af den hämnd han nu hade tagit på
alla sina fiender, af den fara han så skickligt afvändt
ifrån sitt eget hufvud och af den folkgunst han så plötsligt
tillegnat sig på bekostnad af denna föraktliga pöbel,
hvilken hälsat honom som sin försvarare, utan aning om
att den strax därpå genom hans föranstaltande skulle
ligga blödande och förtrampad under hästarnas hofvar.

C’est tout accompli, det är allt färdigt! sade
han till sig själf.

Men han bedrog sig. Allt var ännu ej färdigt.
Något återstod.

Bland folkhopen utanför hotellet hade äfven en af
markisinnan Egmonts trotjenare af nyfikenhet smugit sig
in, för att se hvad den vettlösa hopen vidare ämnade
företaga sig. Gömd i portgången midtemot, hade den
trogne tjenaren med en gränslös förbittring varit en
åhörare af de skymford, hvarmed grefven ifrån balkongen
öfverhopat hans tillbedda herskarinna, och han rufvade
i sitt sinne på hämnd. När då tumultet på gatan skingrats
och Bertelsköld ännu stod kvar i balkongdörren, fattade
mannen i portgången en sten och slungade den med en
så infernalisk skicklighet, att stenen träffade grefven
midtöfver vänstra tinningen och fällde honom blödande
ned vid dörren till balkongen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free