Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Morgonljusning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fältskärns femtonde berättelse.
Nej, kusin, nej, det går aldrig på rätt, sade gamla
mormor, i det hon betänkligt skakade sitt vackra
grå hufvud med den enkla, hvita hvardagsmössan, som
Anne Sofi sytt åt henne och som klädde henne så väl.
– Hvad går icke rätt? frågade fältskärn med småslug
min och såg henne styft i ögonen.
– Att rymma som en toka från man och barn, när
man dessutom har ett hushåll att sköta och vet att man
lämnar allt åt pigorna vind för våg. Nej jag tackar.
Sådant kan man förlåta en barnunge, som ej tänker längre
än näsan är lång, men icke en gammal människa, som
borde ha mera förstånd. Jag tänkte väl att där skulle
bli något på sned, när Ester Larsson gifte sig öfver sitt
stånd, ty lika med lika sämjas bäst, och går ena foten
i ullstrumpa, så skall man låta bli att sticka den andra
i silke. Man skall låta högfärdstankarna fara. Jag vill
minnas att flickan talade rätt förståndigt, när grefven
kom till Vasa att fria, men se, det ringde henne alltjämt
i öronen att få heta grefvinna. Hon var »en född
prinsessa», säger kusin? Förlåt mig, det där är, min
själ, bara löst prat. En hederlig köpmansdotter var hon,
hvarken mer eller mindre, såvidt jag förstår, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0351.html
