- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
352

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonljusning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycker hon kunnat vara belåten med det, när hon hade
sin anständiga utkomst. Men se, det dög inte för den
fina damen att stå i boden och väga smör, som annat
hederligt folk; hon skulle allt ännu springa efter »dimdrottningens
strumpeband», och så kom hon i strumpfötterna
till den förnäma släkten. Hvad hade hon där att göra?

– Minns inte mormor att hon gaf grefven korgen
och tog honom först efter långt betänkande, när hon
såg att hela hans lycka berodde därpå? inföll Anne Sofi varmt.

– Hans lycka? Så heter det alltid. Hvad var det
för en stackare till grefve, som ej kunde sköta sig själf?
Han sades ju vara en hygglig karl, fast han var änkling,
och bodde i slott och hade pengar som gräs; alltid hade
han fått någon fattig fröken. Nu gick det som det går
här i världen, att de förnäma styfbarnen rynkade näsan,
och folket pratade allehanda dumheter. Men när det
nu engång var skedt, som ej mer kunde ändras, så
tycker jag att den nya grefvinnan bort låta udda vara
jämt och ej låtsat bry sig om sneda miner. Jag frågar:
när hon hade ett rent samvete, hvad blef hon sämre
för det? Jag skulle ha sagt i hennes ställe, efter hon
var så karlavulen: hör på, min kära Bernardus, eller
hvad du må heta, jag råder dig att hafva respekt för
din far!

– Men det sa’ hon ju! utropade lilla Lisa Gret,
som hade fällt sina bittra tårar vid den sorgliga historien
i början af förra berättelsen.

– Håll du din lilla näbb, när gammalt folk talar!
fortfor mormor förifrad. Så och så skulle jag ha sagt i
grefvinnans ställe, och jag hade ej rådt herr Bernardus
att knystra, så spansk han var. Och därpå hade jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free