- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
354

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonljusning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gro. Hon gjorde hvad stora själar vanligen göra: hon
tog inga försiktighetsmått, och så blef hon beroende af
en fördom, hvilken var starkare än hon själf. Detta
hade kunnat störa, men ej bryta hennes lycka, om hon
blott ägt en man med nog kraft att för hennes skull
trotsa fördomarna och stöda henne med en arm af järn.
Men grefve Carl Victor Bertelsköld var lika svag som
god. Han delades i sin själfviska kärlek mellan en maka
som han tillbad och en son som han afgudade; han såg
ej den djupa klyftan mellan dem båda; han såg ytan
och mätte ej djupet; han förstod icke hvad hans maka
led. Det är desagreabelt, tänkte han, men det skall
väl gifva sig; vi skola ej tillställa scener, som kompromettera oss.

– Var det också en man! inföll mormor. Jag hade
trott att Carl Victor Bertelsköld var en bra karl, och nu
beter han sig ju som en riktig stackare. Hade han ej
kunnat säga åt sin Bertrandus, eller hvad han hette: här
är jag, pojke, och här är din mor; du förstår! Min
vilja är att du visar din styfmor all tillbörlig respekt,
och därmed punkt.

– Och om han sagt det – återtog fältskärn – hvad
hade han därmed vunnit annat än samma yttre
sken, som han nu ville vinna med sin svaga undfallenhet?
Men grefvinnan Ester var en af de djupa karakterer, som
ej nöjas med skenet: hon ville hafva allvar och sanning.
Därför, när hon såg att hon misstagit sig om kärlekens
makt att »bräcka murar», så föredrog hon ett medel
som var både ovanligt och öfverraskande, våldsamt och
smärtsamt, men också ett sådant som måste bräcka
murarna, om det stod uti mänsklig makt. Och vann
hon ingenting annat, så vann hon åtminstone klarhet;
så vann hon åtminstone det, att hon afhögg en boja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free