- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
355

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgonljusning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som annars långsamt dödat henne. Hon fattade genast
hela sin ställning: här kunde hon icke blifva utan att,
själf förtrampad, ständigt stå som en skiljemur mellan
far och barn, mellan syskon och syskon. Gick hon
däremot bort, så hindrade ingenting mer den aristokratiska
familjen att åter sammansmälta. Hennes man var svag,
hennes egna barn voro unga: förlusten af henne skulle
smärta, men icke tillintetgöra dem. Vågorna skulle slå
tillsamman öfver hennes hufvud, men sjön skulle åter
blifva lugn.

– Jag är så ond, så ond på Bernhard, att jag
ville bita honom! utropade Anne Sofi. Stackars Paul!

– Stackars Vera! snyftade Lisa Gret.

– Nå, jag spår att deras mor kommer tillbaka,
när hon betänker sig på saken; eller huru, kusin? frågade mormor.

– Hur skall jag veta det? nickade fällskärn. Det
ser knappt så ut.

– Ja, Bertrandus har fått en knäpp för sina tillställningar,
men hvad Paul angår – återtog mormor – så
tyckes han vara en beskedlig yngling, fastän nog
romanesk. Att låta skjuta ihjäl sig för sin elaka bror,
det var ett besynnerligt infall. Det måtte ha varit si
och så med hans uppfostran, efter han en tid kom på
så gudlösa tankar. Han måtte aldrig ha fått tillräckligt
ris för katekesen. Och Larsson, den gamla snålingen,
man skall få se att han låter narra sig af den där tyska
doktorn, som tyckes mig vara just en äkta lurifax.
Hur kan kusin inbilla folk, att en människa kan vara
hundrafyrti år gammal?

– Ja, sade fältskärn, jag berättar blott hvad andra
ha trott före mig. Det förhöll sig för hundra år sedan
med lifselixiret och konsten att göra guld alldeles som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free