- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
362

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Mammons träldom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Nå, så säg då åt mästarn att jag skall göra
tjenst som dräng för mat och husrum. Jag är nöjd
med strömming och bröd och en skopa vatten om dagen
och har ej råd att slita lakan på sängen. Jag skall
såga mästarns ved och betjena hans kunder för särskild
drickspenning. De unga herrarna, som låta raka sitt
skägg, skola förbarma sig öfver en fattig stackare, som
kastat allt hvad han har på landsvägen, för att kosta
på sig den dyra resan till Stockholm.

– Nå, hvad har han där i den stora, tunga kistan?
frågade pigan i näsvis ton.

– Jag? utropade gubben, märkbart förskräckt. –
Hvad jag har? Ingenting, kära barn, ingenting. Hvad
skulle jag hafva annat än gamla kläder och böcker, som
jag tänker sälja i Stockholm, för att skaffa mig det
allranödvändigaste?

– Jag trodde det var pengar, hördes pigan yttra i
samma ton.

– Gud bevare mig, så syndigt hon talar! återtog
den gamle i ömkelig ton. – Hvar skulle en sådan
Lazarus som jag taga pengar ifrån? Kära vän, är hon
en kristen människa, så säg mig huru jag kan förtjena
tolf skilling i veckan, så gör hon ett barmhärtighetsverk,
och jag skall prisa henne så länge jag lefver. Pengar!
Gud sig förbarme, så hon kan tala!

– Svär på det! gycklade pigan.

– Jag svär vid min själs salighet, ja, jag svär vid
himmel och jord, kära vän, att där är ingenting annat än
trasor och böcker i den gamla kofferten, återtog Larsson
med hörbar ängslan. – Pengar! Jag svär att jag ej
äger mer än jag går och står uti, jag stackars eländige
och utfattige man. Det fattigaste af Stockholms
fattighjon är rikare än jag, kära vän!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free