- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
365

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Konstellationen den 14 Januari 1318

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åhörare, som icke förlorade ett ord af samtalet, med så
låg röst det än fördes emellan de båda reskamraterne.

– Jag har nu tjenat er mer än ett halft år, sade
doktorn. Jag har gjort er till viljes och för er räkning
förvandlat elfva lispund järn till guld. Det, som ni för
med er i kofferten, är en ringa del af edra skatter, ty
det mesta har ni gräft ned eller murat in i Vasa, och
jag har icke frågat er hvar ...

– För Guds skull, stammade Larsson, betänk hvad
ni säger, om väggarna hade öron! Jag, fattige man,
har ju ingenting, alldeles ingenting! Hvar skulle jag ha
nedgräft så mycket penningar?

– Det är sant – fortfor doktorn kallt – ni är
fattig, utfattig, ja fattigare med allt ert guld, än tiggaren,
som i sitt armod ännu har hjärta att sjunga, när han
ätit sig mätt. Ni är fattigare än det uslaste rotehjon,
som åtminstone kan sofva och glömma, men det kan ej
ni. Ni är fattigare än hunden, som gläds åt ett ben på
sophögen, ty hunden kan morra, när man slår honom,
men ni smeker den hand som kindpustar er, för det att
denna hand räcker er guld. Se, så eländig är ni, att
om jag vore er värste fiende och hade velat stryka er
ut ur människornas bok, så hade jag ej kunnat sänka
er lägre i olyckans och förnedringens djup. Jag är icke
er vän, ty vore jag det, skulle jag ej ha kastat guldstycke efter guldstycke i edert omättliga gap och därigenom gjort er blott ännu törstigare. Men jag är icke
heller er fiende, ty hvarför skulle jag hata en så ömklig
varelse? Det är ju nog att jag föraktar er. Vänskap
och fiendskap betyda för mig mindre än intet: jag hvarken
hatar eller älskar någon dödlig; min väg går högt öfver
mänskornas hufvuden, och jag ser ned på dem, som
vandrarn i skogen betraktar myrornas väg mellan furans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free