- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
372

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. I jägarehuset vid Brunnsviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förgätit att det var den gamle borgarekungen som gjort
hans lycka i tiden genom att rekommendera honom
i unga år till en plats i jägeristaten, där han sedan
avancerat till sin nuvarande viktiga befattning. Han var
således hjärteligen glad att engång kunna återgälda någon
del af sin tacksamhetsskuld, när man en vacker vårdag
förde till hans boning en svårt sårad yngling vid namn
Paul Bertelsköld.

Den unge gästen hade i början gjort honom mycket
bekymmer, ty fältskärn gaf allt hopp förloradt, emedan
kulan ej kunde uttagas. Men lyckligtvis fanns där en
annan både ömmare och raskare person, som alldeles
icke ville låta öfvertyga sig, att man vid nitton års
ålder kan dö af en sådan småsak som en kula, hvilken
blott skadat en flik af högra lungan och blifvit kvarsittande invid ryggraden. Det var samma »mora från
Östanlid», som redan i bondgården vid Solna tagit
vård om den sårade ynglingen och som nu, sedan fältskärn blifvit höfligt afskedad med en lämplig ersättning
för sitt besvär och sin tystlåtenhet, ensam åtog sig ansvaret och omsorgen för den unge mannens återställande.

Hofjägaren märkte snart till sin fägnad, att hans
patient ej kunnat råka i bättre händer. Mora från
Östanlid var ingen nybörjarinna i konsten. Ingen praktiserande kirurg kunde skickligare än hon anlägga ett
förband eller stilla en sårfeber, och alldeles ingen lärjunge af Eskulapius kunde mäta sig med henne i outtröttlig uppmärksamhet på den sårades minsta önskningar. Hon vakade första veckan dag och natt vid
hans bädd, och först efter nionde dygnet, när faran
var öfverstånden och blessyren raskt gick till läkning,
unnade hon sig några ögonblicks hvila på en madrass
vid sidan af sin skyddsling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free