- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
373

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. I jägarehuset vid Brunnsviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och med hvilken ömhet, med hvilken outsäglig
tacksamhet hvilade icke ynglingens blickar då på mora
från Östanlid. De som tro att en ung mans kärlek
aldrig med hela hjärtat kan sluta sig till en äldre
kvinna, de misstaga sig mycket. Det finns ingen kärlek mera innerlig, mera ren, än den, med hvilken
Paul Bertelsköld lönade samma känsla hos sin hulda
vårdarinna, och om någonsin på jorden glimmar en
återglans af den kärlek, med hvilken himmelens änglar
älska hvarandra, så måste det vara en sådan obefläckad, försakande, allt förädlande kärlek emellan –
mor och son.

Ty hvarför skulle vi dölja hvad läsaren troligen
länge anat? Hvem annan än en mor kunde med denna
ömma, allt förutseende vaksamhet följa en oerfaren,
svärmisk, uppbrusande ynglings steg? Hvem annan
än en förskjuten, förtrampad kvinna kunde finna sin
glädje och sin tröst i ett sådant återseende? Hvem
annan än »Ester Larsson, fordom grefvinna Bertelsköld»
kunde på detta sätt egna hela sin tillgifvenhet
åt hennes ensam stående älskling, hennes hjärtas barn,
hennes Paul?

Det fanns ännu en annan kvinna, som irrade fridlös
omkring att söka hans spår, men hennes kärlek var
byggd af annat virke.

Där hade varit ett ögonblick i det ensliga jägarehuset, som grefvinnan Ester på engång fruktade och
efterlängtade. Det var den stund, när Paul första gången
skulle igenkänna sin mor.

I hela nio dygn hade hon underkastat sig den
svåra försakelsen att, oigenkännelig i sin bonddräkt,
omsorgsfullt dölja för honom sitt ansikte, af fruktan
att glädjen och öfverraskningen kunde döda honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:58:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free