Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. I jägarehuset vid Brunnsviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen därpå hade mor och son återvunnit nog
lugn för att öppna för hvarandra sitt hjärta och berätta
hvarandra allt som tilldragit sig under deras skilsmässa.
Pauls berättelse var öppen och utan alla förbehåll;
hans mor kunde ej vara lika uppriktig. Hon
måste i sin berättelse skona en svag far och en hjärtlös
broder – och hon gjorde det med en så fin grannlagenhet,
att slutligen hela skulden för hennes sorger
stannade på tidens mäktiga fördomar och ståndsskillnader,
hvilka den enskilde ännu förgäfves sökte att trotsa och
nedbryta.
– Vi äro dock alla blinda, svaga varelser, sade
hon. Hvarför skulle vi söka det fullkomliga på jorden?
Den tid skall komma, min Paul, när ingen människa
födes bättre eller sämre än den andra och när ingen
annan adel finnes, än en mans eller kvinnas eget människovärde. Men denna insikt bär ensam i sig ett helt
nytt tidehvarf, och hvarför skulle vi klaga att icke den
höga eken genast står fullvuxen, när vi se dess frö
fatta fäste i jorden vid våra fötter? Ännu skola många
tårar rinna och många suckar höjas till himlen, innan
ståndsfördomarna smultit som vinterdrifvor i vårsolen.
Låt oss med tålamod bida en bättre tid, och du, som
är en man, arbeta, min Paul, arbeta trofast för mänsklighetens rätt, så hör dig framtiden till!
– Ja, min mor, svarade Paul, jag har redan
tänkt därpå. Jag har i Upsala gjort bekantskap med
en ung student vid namn Thorild. Om ni visste huru
ofta vi talat just om samma ämne och huru alla
människor en dag skola blifva fria och jämlika! ... Men
ni har ännu ej berättat mig något om er flykt från Falkby.
– Låt oss tala om något gladare, sade modern
undvikande. Blott det vill jag nu anförtro dig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
