Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Vid randen af evigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borta i väster representerade Stockholm, kunde man
möjligen urskilja taket af det höga hus vid Drottninggatan,
där grefve Bernhard Bertelsköld låg illa sårad i
hufvudet af den sten, som en okänd hand hade slungat
mot honom för nära två veckor sedan vid det nattliga
upploppet. Hvar dag hade Stockholms skickligaste läkare
infunnit sig i hans förmak till konsultation; alla medel
hade blifvit anlitade, och likväl syntes ingen förbättring.
Vänstra ögat ansågs förloradt och, hvad som var värre,
kontusionen hade verkat så starkt på hjärnan, att läkarne,
ifall hans lif kunde räddas, ej trodde sig kunna förutse
annat än blödsinthet och en total förslappning af alla
själsförmögenheter. Småningom drog sig den ena eskulapen
efter den andra tillbaka, och endast konungens
lifmedikus kom ännu, på hög befallning, att dagligen
efterfråga tillståndet, i det han föreskref några af de
medel läkarne gifva vid sådana tillfällen, när de förlorat
allt hopp och endast hafva för afsikt att hålla patienten
vid godt mod så länge som möjligt.
Grefve Bernhard hade några politiska vänner, som
af höflighet kommo att visa honom sitt deltagande.
Personliga vänner hade han inga, och när äfven hans
syster, baronessan Clairfeld, vid denna tid måste lämna
Stockholm, för att vid första öppet vatten öfverresa till
sin man i Tyskland, återstod ingen enda som visade
honom ett verkligt deltagande. Kammartjenaren José,
som härtills varit hans förtrogna redskap, kunde grefven
icke mera fördraga, man var tvungen att visa spanjoren
från huset, och de nya, i Stockholm antagne domestikerne
blefvo nu den sårades enda omgifning och vårdare.
Grefve Bernhard led ofta så hårdt af kroppsliga
smärtor, att han önskade sig döden; men mer än detta
led han i lugnare ögonblick af den obeskrifligt tröstlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
