- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
379

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Vid randen af evigheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känslan att vara ensam i världen. Hvad hade han icke
gifvit i sådana ögonblick, för att kunna köpa sig en enda
verklig vän, en enda handtryckning af tillgifvenhet, ja
ett enda deltagande ord, som kommit från hjärtat; men
det hade han icke! Och då fick åter den mörka, förbittrade
stoltheten makt öfver honom, han förbannade
Gud och människor och lofvade sig själf att, om han
åter blefve frisk, skulle han hämnas på hela detta kalla,
hjärtlösa släkte, som öfvergaf honom i hans olycka –
han skulle hetsa den ena emot den andra, han skulle
sätta världen i brand och på dess ruiner, trotsig och
hånleende, se detta ömkliga, föraktliga släkte förgöra
hvarandra.

En natt hade han, sömnlös och lidande, sönderslitit
sig själf med dessa yrande, vilda febertankar. Han
hade frågat läkaren om sitt tillstånd och fått ett undvikande svar, hvaraf han väl förstod att hans dagar,
kanhända timmar, voro räknade. Han hade således icke
ens den trösten att kunna hämnas. Hans lysande bana
skulle nu tvärt afbrytas, han skulle dö för en eländig
lönnmördares hand, af ingen saknad, af ingen begråten,
på sin höjd af en far, som skulle trösta sig med de
öfverlefvande, och hvem skulle ärfva honom? Paul, som
han hatade – hvilken förödmjukelse! Hans styfmor,
som han afskydde – hvilket hån! Hvarför hade han
icke gift sig, för att åtminstone efterlämna en son, som
kunnat bestrida dessa förhatliga anförvanter deras rättigheter? Han var ju endast trettio år, han kunde ännu
godtgöra denna försummelse – men nej, han hade ju
blott några timmar att lefva! Hvad, om han skulle begagna
dessa timmar för att låta viga sig på sjuksängen?
Med hvem? Med hvem som helst. Hans änka skulle
åtminstone göra Paul och hans styfmor den förtreten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free