- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
385

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den gamla och den nya människan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på. Men någongång, tänker jag, skola de som hon botat
sätta klippningen till.

– Det är högst probabelt, återtog lifmedikus småleende
och aflägsnade sig, i sitt sinne icke rätt nådig
emot de många kloka gummor, som den tiden understodo
sig att kurera eller dräpa folk utan läkares biträde.

Det såg dock ut som om lifmedikus skulle få rätt,
ty flera dagar sväfvade grefve Bernhard mellan lif och
död. Mora från Östanlid hade en svår strid att utkämpa,
vida svårare än med Paul. Men till trots för fakultetens
enhälliga dom repade sig grefve Bernhard efter hand,
febern minskades, inflammationen var häfd, till och med
ögat gaf hopp, och endast en stor matthet återstod. Det
som icke rätt ville repa sig, var hans förra kurage. Det
hårda och stolta sinnet hade fått en svår knäck den
natten när han låg på sitt yttersta och såg, eller trodde
sig se, den sällsamma synen. De underliga, ljudlösa
orden »vänd om!» och »ett år!» hade kvarlämnat en
genklang, som ej rätt ville förgå. Han harmades på
sig själf för dessa barnsligheter, som ej lämnade honom
någon ro. Men det halp icke, de lågo beständigt för
honom.

– Mora – sade han otåligt en dag till den tysta,
svartklädda bondkvinnan, som med så oaflåtlig omsorg
vakat öfver honom natt och dag – när tror ni att jag
blir frisk?

– Er kropp blir frisk på samma gång som er själ,
svarade hon med låg röst.

– Hvad menar ni med det? Hvad fattas min själ?

– Guds nåd, som är själens hälsa, svarade kvinnan
allvarsamt.

Grefve Bernhard ville skratta, men det gick icke,
han var för matt. Åter kom han ihåg det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free