- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
389

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Den gamla och den nya människan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hopfogad! Hur sällsam var ej hans matta glans! Och
dessa bokstäfver, dem hon så ofta hört omtalas, huru
läsliga syntes de icke ännu på ringens insida!

Hon ryste då hon ihågkom Neptunus Gast. Var
där verkligen någon sanning i den hemska makt, som
man tillskref denna obetydliga kopparbit? Var det sant,
att han redan fört många människor till timligt och
evigt fördärf? Och var det sant, att hvar och en som
bar honom kunde med ens förvandla olyckans mörkaste
natt till lyckans ljusaste dag, ja, att i samma ögonblick
han kom i en annan hand, förbyttes genast ett människoöde?

En underlig frestelse rann henne i hågen. Hade icke
den sårade därinne lofvat henne helt nyss att, i utbyte
mot denna ring, gifta henne med – hennes make? Om
hon nu räckte honom den efterlängtade klenoden, då
hade hon ju sin styfsons eget samtycke att återvända
med alla en makas rättigheter. Eller om hon behöll
ringen, skulle ej dess beprisade makt innan kort föra
henne till målet för hennes önskningar, till en återvunnen
lycka, till försoning och frid? Hon kämpade ett ögonblick
hårdt emot frestelsen. Nästa ögonblick ryste hon
åter för de onda ingifvelser, hvilka tycktes nästan magnetiskt
utströmma från denna demoniska ring.

Mora från Östanlid stod ännu fördjupad i dessa
tankar, när hon hörde en röst bakom sig – den röst,
som af alla stämmor på jorden trängde djupast till
hennes hjärta. Det var hennes makes, det var grefve
Carl Victor Bertelskölds röst.

– Hur är det med grefven? Lefver han än? frågade
den darrande rösten.

– Han lefver, svarade bondkvinnan knappast hörbart
och stödde sig emot fönsterbågen, för att icke sjunka
till golfvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free